Debattartikel: Låt oss åter göra Sverige neutralt

Sverige har sedan ungefär 15 år lagt sin neutralitet på hyllan, en effekt av det är kriget i Afghanistan. Svenska soldater får aldrig vara en stridande del i ett krig. Våra skattepengar måste läggas på fredsbevarande insatser och på civilt bistånd. Inte bara för att det är moraliskt riktigt, utan också för att det är mest effektivt.

Vi har i Sverige tappat mycket av våra tidigare ideal om nedrustning och vårt aktiva support till FN. Alliansfrihet i tider av fred, syftande till neutralitet i händelse av krig är ett begrepp som vi aktivt har valt bort. Alliansfriheten begravdes när vi gick med i EU och neutraliteten röstades bort i riksdagen 1992. Snipp snapp snut, så var den eran slut. En av effekterna av denna politiska omläggning är att Sverige nu krigar sida vid sida med Nato i Afghanistan.

Argumenten som försvarsminister Sten Tolgfors lyfter om att vi måste kriga i fjärran länder för att skydda Sverige från attacker är inte annat än en lögn och oförståelse för hur fred byggs. Först och främst får inte svensk politik i Afghanistan i huvudsak syfta till att skydda Sverige, den skall utgå från det afghanska folkets behov. Vidare är det fullständigt orimligt att tro att Sverige skulle vara mindre av ett intressant mål för attacker, om vi faktiskt är en stridande part i kriget.

 

Som flera Afghanistandebattörer, bland annat Pierre Schori, Ahmed Rashid och före detta brittiska utrikesministern David Millibrand har nämnt så är det inte möjligt att bomba sig till fred i Afghanistan. Det ökar inte säkerheten i landet och det för inte Afghanerna närmare en stabil fred. I nästan ett decennium har vi försökt gå bombvägen. Resultatet har varit otaliga döda och det har inte i någon försvarbar utsträckning, om i någon utsträckning alls, hjälpt afghanerna. Det är inte bara Nato som har problem att vinna kriget på det här viset, även Talibanerna har problem. De är starka men saknar bred folklig förankring. Man måste börja förhandla med Talibanerna och släppa in dem i diskussionerna. Alla parter måste få komma tilltals för att skapa hållbar fred och hitta orsakerna till oenigheten. Att hålla en grupp i samhället utanför debatten har aldrig varit en bra lösning. Det bör väl vi i Sverige ha blivit påminda om efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen.

Sverige borde kunna vara den neutrala stat vi tidigare har varit och som fortfarande lever i folksjälen. Våra diplomater har varit eftertraktade just på grund av vår tidigare opartiskhet. Låt oss återupprätta det förtroendet och det viktiga arbetet för en bättre värld. Först måste vi avsluta vårt deltagande i Nato, sedan skicka diplomater och civilt stöd till Afghanistan.

Det finns flera alternativ till att ha trupper i Afghanistan. Ofta säger debatten att antingen behåller vi trupperna i Afghanistan eller så tar vi hem dem. Jag vill varken göra det ena eller andra. En rapport från Svenska FN-förbundet visar att Sverige de senaste 15 åren, sedan neutralitetspolitiken röstades bort, har slutat skicka trupper till FN och istället har vi bidragit med soldater till bland annat Nordic Battlegroup och Nato. Innan dess har vi haft ett helhjärtat stöd till FN’s fredsbevarande uppdrag i många årtionden.

Man kan inte låta bli att undra varför det nästan bara är FN-medlemmar i västvärlden som deltar i kriget i Afghanistan. Det är dessutom länder som i allmänhet är Natomedlemmar. Uppenbarligen gjorde flertalet FN-länder inte samma analys som Sverige angående vikten att prioritera en insats med Nato högre än FNs fredsbevarande insatser, i till exempel Kongo, Chad eller Liberia. Vårt val att delta i kriget i Afghanistan är inget annat än en osolidarisk handling mot FN’s fattigare medlemmar – som är väldigt duktiga på att ställa upp när FN ropar – och ett sätt att bakvägen få in Sverige som medlem i Nato. Jag skulle alltså gärna se att vi prioriterade fredsbevarande styrkor, där vi agerar skiljelinje mellan grupper i strid. Till skillnad från att vara en av de aktivt stridande parterna.

Alltså, återerövra svensk neutralitet och skicka fredsbevarande trupper till FN och satsa på civila insatser i Afghanistan.

 

Artikel publicerad på Newsmill

Jag har inte varit så flitig med skrivandet här på bloggen sedan jag flyttade till Kambodja. Men helt passiv har jag inte varit heller. Nyss fick jag en artikel Låt oss göra Sverige neutralt om kriget i Afghanistan publicerad på Newsmill. Gå gärna in och läs och kommentera på http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/17/l-t-oss-ter-g-ra-sverige-neutralt-0.

Skrivarstuga för Afghanistan träffas 3 juni

En liten påminnelse. Den 3 juni klockan 18.30 träffas vi i skrivarstugan för Afghanistan i Malmö på Röda Huset (Kvarnby Folkhögskola). Det blir sista träffen innan sommaruppehållet och vi får tillfälle att diskutera hur vi vill satsa i höst.

Vägen ut ur Afghanistan

Pierre Schoris bok Vägen ut ur Afghanistan är riktigt bra, lättläst och förklarar läget i Afghanistan på en nivå som är möjlig för oss vanliga dödliga att ta till sig. Här visar Schori på alternativ till den politik och argumentation som den svenska och amerikanska regeringen för. Boken tar upp flera olika vinklar, men fokuserar allt som oftast på undermineringen av FN’s status. Det är väl en naturlig följd när författaren bland mycket annat har bakgrund som svensk FN-ambassadör. Hans kritik berör inte bara missgynnandet av FN utan även problemet med att alla afghanska parter inte inkluderas i fredsförhandlingar.

Jag tycker själv att den också har hjälp mig att konkretisera en del tankar som lite oformulerat har snurrat runt i huvudet.

Länk nummer två nedanför gör en intressant analys av Schoris tankar jämfört med den före detta engelska utrikesministern David Miliband. Där hävdar skribenten att båda två har ungefär samma argument, men kommer till olika slutsatser.

Söker du en bok som visar dig runt i problematiken i Afghanistan är detta ett bra första steg. Fördjupningen hittar du och till exempel hos Ahmed Rashid och Ann Jones.

Pierre Schori kommer till Malmö
Den 31 maj klockan 19.00 kommer Pierre Schori samtala med Björn Kumm på Inkonst i Malmö. Det är Afghanistansolidatitet i Skåne som är arrangörer.

Länkar

1. Köp den hos Bokus eller Adlibris eller CDON
2. En jämförelse mellan Schori och Miliband

”Svagt FN hinder för afghansk fred”

I en välformulerad och intressant artikel i Svenska Dagbladet skriver Mikael Baaz och Niclas Lantz om problemen med FN’s ställning i det pågående kriget i Afghanistan. Bland annat så talar skribenterna om att alla parter måste inkluderas när fred skall skapas.

Endast ett inkluderande av de parter som då utelämnades kan skänka momentum åt denna process. Endast om denna process afghaniseras och de olika fraktionerande rörelserna ges alternativ till den militära kampen kan freden vinnas och talibanrörelsen besegras. Det är förmätet av väst att utgå ifrån att afghanerna är beredda att stödja en process de själva inte deltar i.

Deras slutsats går även i linje med vad Pierre Schori skriver i sin bok Vägen ut ur Afghanistan. Enligt Baaz och Lantz är utvecklingen på väg åt det hållet och det har de säkert rätt i. Jag tycker själv att under den tid jag har funderat över Afghanistan att den ståndpunkten kommer upp allt oftare.

Skribenterna argumenterar också för att FN’s roll måste stärkas. I krigets nuvarande tappning förlorar FN sin makt till fördel för Nato. De skriver bland annat att det finns en tendens att FN låter finansiellt eller politiskt svåra uppdrag hamna på ”underleverantörer’. Det tycker jag var en intressant iakttagelse som jag själv inte har gjort tidigare. De nämner att detta även gjordes i fallet Kosovo. Jag måste fundera och titta på om jag kan hitta andra fall. Oavsett hur det är med det underminerar det FN’s roll eftersom en exekutiva makten hamnar hos t ex Nato.

FN:s inflytande över Isaf-insatsen måste öka. Vidare bör Isafs roll som fredsfrämjande part renodlas, samtidigt som den militära delen av insatsen minskas till förmån för stöd till uppbyggnad av en fungerande afghansk rättsstat och armé. Här måste utvecklingsbiståndet ställas i proportion till de massiva militära satsningarna.

Referenser

1. Läs hela artikeln på Svenska Dagbladet Brännpunkt

Rapport från Svenska Freds kongress 2010

I helgen hade vi i Svenska Freds föreningens 127:de kongress. Den var förlagd till hufvudstaden Stockholm. Där fanns personer från lokalföreningar i Luleå ända ner till oss från Malmö. I år var det Karro och jag som åkte från Lund/Malmö föreningen. Totalt var vi uppskattningsvis 60 personer på kongressen, varav en del var personal från kansliet. Jag tänkte ge mig på att beskriva vilka beslut vi tog under helgen och kanske något om varför. Innan jag börjar vill jag också passa på att nämna att jag skriver om hur jag själv uppfattade kongressen och diskussionerna. Jag skrev inte ner allt under tiden utan detta är fritt från minnet.

Jag tycker att vi hade en riktigt trevlig och lyckad kongress på alla sätt. Under lördagen kom Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare, tillika Sveriges nyutnämnda ambassadör i Kabul och talade om säkerhetsläget i Afghanistan och om hur biståndsarbetet fungerar. Senare på kvällen hade vi middag och utdelning av Malmös fredspris på Skarpnäcks kulturhus.

Under kongressen samlade vi in pengar till arbetet mot den nya (Vapen)exportstödsmyndigheten. Med tanke på vilka enorma summor vår regering slösar på den myndigheten var det inte mycket, men någonstans måste motståndet börja .

Motion 1 – Satsa på civila insatser i Afghanistan
Sverige har som ett av ganska få icke-Natoländer valt att skicka trupp till Afghanistan. Det satsas ungefär 3 gånger mer pengar på den militära insatsen än på den civila. Min uppfattning är att det förstör svenskt fredsbyggande om vi samtidigt satsar på det militära. Dessutom sköts inte Isaf på ett helt tillfredsställande sätt. Lite av detta var orsaken till att jag skrev motion 1 Satsa på civila insatser i Afghanistan som också undertecknades innan kongressen av Martin Smedjeback och Rickard Ingmarsson. Huvuddragen i motionen var att vi ville att Svenka Freds fortsatt skulle driva frågan om civila insatser till Afghanistan samt kritisera sammanblandningen av civil och militär verksamhet, men framförallt att SF skulle begära att de svenska trupperna började dras tillbaka. Vi skrev att [Svenska Freds bör] ta ställning för ett påbörjat tillbakadragande av svenska trupper från Afghanistan.

Centralstyrelsens (CS) initiala inställning var att bifalla delarna som handlade om det civila biståndet, men att ändra att-satsen om tillbakadragandet till att Sverige bör utveckla mål för närvaron samt ta fram en exit-strategi.

Det följde en del diskussion innan vi skulle gå till beslut. Argumenten handlade mycket om huruvida Sverige skulle förlora sin möjlighet att tycka till om vi drog tillbaka trupperna och om Sveriges roll som fredsskapare. Vi föll också in på priorieringen mellan Nato- och FN-insatser.

Voteringen hamnade på 13 – 13 för motionen respektive CS förslag. Det var inte sista gången vi skulle ha ett helt jämnt utfall under kongressen . När det riskerade att hamna på lotten valde kongressen att ajournera frågan till söndag klockan 10.00, så att CS och motionärerna skulle kunna diskutera fram en lösning. Kvällen blev rätt lång, men vi lyckades enas och på söndagen godtog kongressen att;

• verka för att Sverige tar fram en exit-strategi och så snart som möjligt påbörjar ett ansvarsfullt tillbakadragande av trupp från Afghanistan
• utreda möjligheterna till samarbete med afghanska fredsorganisationer
• ta ställning för ökade civila insatser i Afghanistan
• fortsatt kritisera sammanblandningen mellan civila och militära insatser

Jag har säkert skrivit lite fel i orden i att-satserna 1 och 2, men i princip och andemening var det var vi kom fram till. Härligt jobbat allihop, det här känns som ett helt riktigt beslut!

Motion 2 – Det är nu 20 år sedan Sverige ratificerade barnkonventionen, den 20 november.
En viss diskussion uppstod kring om detta var något som direkt låg inom SF’s arbetsområde. Vi var nog alla eniga om att barnen och respekten för de minstas rättigheter var viktigt för freden. De flesta tyckte till sist att motionen skulle avslås eftersom SF kanske inte var rätt för uppgiften.

Motion 3 – Sista dag att lämna motioner till kongress
Centralstyrelsen var de enda som yttrade sig om motionen och yrkade på avslag eftersom både CS och medlemmarna behöver tid på sig att läsa in sig på motionerna.

Motion 4 – Mer inriktning på konfliktförebyggande; familjeplanering
Motionen avslogs för att den inte låg direkt inom SF’s arbetsområde.

Motion 5 – För en kärnvapenfri värld
Den här motionen var kongressen i stortsett eniga om att den var viktig. Men det fanns några frågetecken om vem som skulle driva arbetet, vilket låg till grund för CS förslag till avslag. CS hade uppfattat att arbetet skulle läggas på CS självt, men slutligen bildade konferensen en initial arbetsgrupp som skulle jobba med detta. Motionären Börje Andersson från Ulricehamns lokalförening stod bakom motionen hade följande att-satser:

1. att en långsiktig plan utarbetas, för Svenska Freds arbete för en kärnvapenfri värld
2. att arbetet för en kärnvapen fri värld 2020 tydligare prioriteras i Svenska Freds arbete
3. att en arbetsgrupp bildas som skall arbeta fram förslag på hur detta arbete konkret skall bedrivas inom Svenska Freds
4. att Hiroshima-dagen den 6:e augusti blir en återkommande dag för Svenska Freds arbete för en kärnvapenfri värld

Eftersom Svenska Freds redan idag satsar en hel del på arbetet med nedrustning och för en kärnvapenfri värld röstades motionens andra att-sats bort. Den fjärde att-satsen tror jag att vi röstade bort eftersom det redan är en uppmärksammad dag i föreningen. Men möjligen antog vi den av samma anledning..

Hur som helst tror jag att detta är ett riktigt bra initiativ. Jag håller tummarna för arbetsgruppen och skall försöka hjälpa till på ett hörn.

Proposition 1 – Ny rutin för gåvor till föreningen
Det här var en proposition som väckte lite diskussion under kongressen. Till min förvåning får jag nog säga. Möjligen kan det bero på att vi i Lund/Malmö redan hade talat om att styra om en del av våra pengar till riksföreningen. Anledningen till att propositionen kom till var att den nya insamlingsarbetet som har påbörjats i föreningen indirekt (?) hänvisar till att pengarna hamnar hos riksföreningen. Slutsatsen av detta blev att pengarna från Autogirot skall hamna hos riksföreningen som sedan delar ut minst motsvarande summa som tidigare till lokalföreningarna.

Av medlemsavgifterna som betalas via autogiro kommer fortfarande 40 % gå till lokalföreningen som förut. Så riksföreningens satsning på medlemsvärvning kommer säkert löna sig även för lokalföreningarna då vi får in fler medlemsavgifter även om vi inte längre får autogirogåvorna. Väljer man att ge en gåva via inbetalningskort kan man välja om pengarna ska gå till lokal- eller riksföreningen.

Proposition 2 – Oförändrad medlemsavgift
Propositionen handlade om att låta medlemsavgiften vara oförändrad på 240 kronor per år. Det godtogs i princip utan diskussion. Argumenten för var att vi vill ha en låg avgift för att så många som möjligt skall ha råd och att i övrigt få in pengar via gåvor.

Handlingsprogrammet och idéprogrammet antogs
Både centralstyrelsens förslag till handlingsprogram för 2010 – 2014 samt det tidigare godkända idéprogrammet godkändes under kongressen. Skönt att det är på plats!

Uttalande från kongressen
Kongressen antog också ett uttalande som jag publicerade tidigare här på bloggen, men jag skriver med det här i rapporten också så att det kommer med i helheten!

Nej till utländska styrkors bombövningar i Norrbotten!

Både USA och Storbritannien har nyligen fått tillstånd från Sveriges regering att öva flygbombningar i Norrbotten inom en snar framtid.

Flygbombning är ett fullständigt oacceptabelt sätt att hantera konflikter. Civila drabbas i urskiljningslösa attacker på byar och detta strider mot folkrätten. Vi vänder oss emot att Sverige upplåter territorium till flygbombningsövningar.

Sverige ska inte bjuda in krigförande länder och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter och hjälpa dem att bygga upp en militär kapacitet som Sverige självt fördömer när den omsätts i handling. En sådan utrikespolitik är inte trovärdig.

Sätt stopp för kommande flygbombningsövningar!

Om någon på kongressen har förslag på förändringar är jag idel öra!

Referenser och länkar

1. Motioner och propsitioner till kongressen
2. Centralstyrelsens förslag till handlingsprogram
3. Svenska Freds hemsida

Insändare: Prioritera fredsbevarande FN-insatser

Det krig som Sverige är med och utkämpar i Afghanistan tillsammans med Nato och USA undergräver förtroendet för Sverige som fredsförespråkare och medlare i världen. Ofta nämns att kriget stödjs av FN, men notera att det endast är ett mandat till Nato. Det finns inga likheter med FN’s vanliga fredsbevarande blå baskrar, vilka agerar en skiljelinje mellan två parter – på inbjudan av de båda! I det här kriget är Sverige en av de två parterna i konflikten. Jag vädjar till alla som läser detta att ifrågasätta om det verkligen stärker Sveriges fredsarbete att delta i Afghanistankriget. Jag skulle hellre se att vi placerade våra trupper i riktiga fredsbevarande insatser med FN och att vi ökade biståndet till Afghanistan.